Jag ska bara…

0


Det är ofta svårt att vara helt nöjd och till fullo känna: shit vad bra jag presterade här!

– Ja visst ska jag komma och sätta mig framför fredagsmyset, jag ska bara…
– Ja självklart hänger jag med er ut på lunch, jag ska bara…
– Ja just det, jag hade ju bokat in lite egentid för mig själv ikväll, klart jag ska unna mig det, jag ska bara…

Vi stressar ihjäl oss i jakten på perfektion

Känns detta igen? Visst känner vi oss alla lite då och då som Alfons Åberg som upprepar sitt ”jag ska bara…” alltmedan Alfons pappa tjatar allt mer desperat: ”KOM nu, sätt lite fart!”?
Du kanske har tagit jobbet med dig hem för att kunna flexa ut lite tidigare, eller kanske har du engagerat dig i ditt barns föräldrakooperativ och sitter som bäst kl 21:30 och renskriver ett protokoll från senaste styrelsemötet? Eller kanske känner du bara allmänt att det där du gör, det kan ju alltid göras ännu liiiite bättre, om du bara…
Ja, bara vadå?

Det är ofta svårt att vara helt nöjd och till fullo känna: shit vad bra jag presterade här! Nu kan det verkligen inte på något sätt göras bättre, nu är det verkligen helt perfekt! 
Det är svårt oavsett om det handlar om en arbetsuppgift eller annan typ av uppdrag du har, eller kanske hur du pratar med ditt barn om något viktigt.

Det är svårt att ha tillit till sin egen förmåga, och speciellt svårt är det om du gärna dyker på djupet in i uppgifter du tar dig an. Ju djupare och mer intensivt du arbetar med något, desto fler perspektiv och möjligheter upptäcker du finns där. Att sålla bort och gränsa av bland alla dessa perspektiv kan vara jättesvårt. Hur gör man det på rätt sätt? Hur gör man den där uppgiften rätta, så att alla parter blir nöjda, alla perspektiv tillgodosedda, och ingen någonsin kan finna något att klaga över?

Alla kommer inte vara nöjda – Oavsett

Svaret är ofta – något torftigt – att det kan du inte. Det kommer alltid att finnas någon som hittar något att klaga över – speciellt om det är en person som gillar att klaga. Även om det är fysikaliskt möjligt för dig att tillgodose exakt allas önskemål angående din uppgift, och att ständigt få fram ett perfekt gnistrande fulländat resultat, så är det inte ett arbetsätt som är önskvärt.
Varför i hela friden då, kanske du undrar nu?

Jo, därför att risken med att arbeta perfektionistiskt blir att fokus hamnar på perfektionismen i sig, istället för på uppgiften. För många uppgifter är det inte önskvärt att de blir perfekt utförda, utan just att de överhuvudtaget blir utförda. Det är oftast mer relevant att det där viktiga protokollet kommer ut i tid, än att det har snygg och innovativ layout.

Hitta balansen

Det handlar helt enkelt om att kunna sätta rimliga gränser för dig själv. Om du ständigt sätter ribban i ditt presterande så högt att du varje gång bara nätt och jämnt tar dig över den, så är det inte relevant att fortsätta i samma takt och hävda som argument att ”jag ju tog mig över!” utan snarare att fråga sig själv ”är det värt det?. Ett arbetssätt som går ut på att du ständigt kör slut på dig själv, är inte hållbart i längden.

Att kunna sätta stopp i tid är superviktigt, och väl värt att börja öva på. Kroppen är ju som bekant rätt smart, den söker oupphörligen efter andra vägar att få det den behöver, om det inte kommer till den automatiskt. Med andra ord, sätter inte du själv stopp i tid, så kommer kroppen i sinom tid att göra det åt dig.

Öva på knep för att sänka ribban! Prata med andra, våga fråga om råd och hur dina vänner tänker kring sina egna rutiner. Våga ta ett steg tillbaka och fråga dig själv: hur hade jag bedömt det här (mitt resultat) om det kommit från någon annan? Hade jag varit lika kritisk mot henne som jag är mot mig själv? 
Kanske är du själv din största kritiker? Och vem presterar du då för – egentligen?

av Lyxweekend redaktionen den 5 juli, 2017

Om skribenten

Vi är redaktionen på Lyxweekend, ett glatt gäng som sprudlar för allt inom mode, resor, livsnjutning som hälsa och träning. Vi välkomnar dig med öppna armar till vår community och hoppas våra artiklar gör din weekend och vardag en aning mer.. lyxig.

Comments are closed.