I skolan får vi lära oss att vi alla födda med ett egenvärde. Vad betyder det då? Jo, att vi alla är lika värdefulla. Att vi alla är värda att få finnas och ta plats, att må bra och att ha likvärdiga förutsättningar. Ibland är de där förutsättningarna tillgängliga, ibland är de mindre tillgängliga, men du har alltid alltid lika stor rätt till dem som alla andra.
Har du någonsin sett ett litet barn fundera över vilken motprestation som kan tänkas krävas, innan de kastar sig över den där kakan/leksaken/tv-programmet?
Har du någonsin sett ett litet barn svara: ”nej men inte ska väl jag…?” på frågan om hen vill ha en överraskning?
Nej, knappast. Som barn vet vi med oss att vi har ett egenvärde. Som vuxna känns det inte alltid lika självklart. Vad beror det på?
Upplysning, kanske du skulle säga. Som barn vet vi väldigt lite om omvärlden, och har heller inte samma skyldighet att förhålla oss till den. Som vuxen förväntas du vara både kunnig och ansvarig. Du vet med dig att det anses artigt att göra och uttrycka sig på ett visst sätt, och därför gör du så. Du gör så därför att du gärna vill anses artig.
Som vuxen vet du med dig att det anses trevligt att le när man träffar en människa för första gången. Alltså ler du, för du vill ju förstås gärna anses vara en trevlig person.
Som barn har du noll koll på detta, du har inga begrepp alls om ifall det förväntas av dig att du är artig eller trevlig, för du har inget behov av att någon ska tycka något särskilt alls om dig. Dina föräldrar säger att du är fantastisk, och förhoppningsvis har du aldrig hört motsatsen. Dina föräldrar säger att du är fantastisk därför att de älskar dig, och det gör dem totalt ovillkorligt. What’s more to know?
Nu tänker du kanske: Jaha, det lät ju bra men man kan faktiskt inte som vuxen människa gå omkring och bete sig som ett barn – hur skulle det se ut!?
Alldeles riktigt. Om alla vuxna skulle bete sig mer som barn gör, skulle samhället säkerligen ganska snart kapsejsa, helt enkelt därför att för ett barn är egot det allra största. Vi vuxna är helt enkelt inte stora nog för ett barns ego. Däremot kan vi lära och hämta inspiration från saker som var mer självklara för oss när vi var små. Så som inställningen att vi är värdefulla – utan motprestation.
Naturligtvis är du värd den där stunden av avkoppling – även utan att ha maxat din arbetsdag innan.
Naturligtvis är du värd de där nya jeansen som satt så fint på dig – trots att du redan har flera par andra jeans hemma i garderoben. Naturligtvis är du värd att spara dina pengar och må bra i vissheten att du har de kvar, istället för att lägga dem på ett par nya jeans – trots att de satt väldigt fint på dig.
Egenvärde är kort och gott en fråga om inställning. Istället för att fokusera på och tänka kring vardagens sysslor som prestationer och motprestationer, belöningar och bestraffningar, poler och motpoler i en ändlös poängjakt – försök att tänk på det i termer av att du är värd! Du är så väldigt värd allt det goda som händer dig i livet, och när jobbiga saker händer är du så väldigt värd att få chansen att lära av dina misstag, värd den där hjälpande handen, och värd att få njuta av när det går lite bättre igen.
Världen blir så väldigt mycket roligare att finnas i när du är värd den. Tänk – det kan du vara varje dag!
