Att spänna upp det där dammiga staffliet och teckna en stund. Att öppna den där boken du pausade från för över månad sedan. Att bara sätta dig i fåtöljen och göra ingenting en stund. Handen på hjärtat – när unnade du dig något av detta sist?
Oavsett hur din vardag ser ut, om den är fylld av dagishämtningar och tvära kast mellan rollen som förälder, student eller kollega, eller om du fyller den med jobb, jobb och lite mer jobb, så är det ett faktum för de flesta idag att livet snurrar väldigt snabbt. I takt med att vi idag är uppkopplade och tillgängliga exakt hela tiden, finns det väldigt lite tid för de där naturliga pauserna. Du blir ständigt avbruten. Eller väljer att bli det, när du ”bara ska kolla Facebook lite.”
Att ha lunch eller fikapaus på jobbet innebär inte längre en stund av återhämtning, utan en stund då man ”passar på” att svara på det där mailet, göra inlägg i den där tråden, eller svara på det där 2 dagar gamla sms-et.
En paus är inte en paus, utan ett byte av aktivitet.
Kanske har du som jag också funderat över det här, och faktiskt till och med föresatt dig att göra något åt det? ”Nu minsann, ska här kopplas av!” säger du till dig själv, och kryper ner i badet tillsammans med en alldeles för dyr badbomd i olika glittrande färgskiftningar.
Och vad händer?
Jo, det känns fantastiskt. I ungefär 5 minuter.
Koppla av – Ja det är lätt för dig att säga!
Sedan börjar det liksom krypa i kroppen. Ja här ligger man och tar igen sig minsann. Vad gör jag egentligen här, finns det verkligen ingenting jag faktiskt försummar nu? Finns det ingenting jag egentligen borde göra? För det känns ju så!
Och efter att ha tvingat dig att rastlös ligga kvar i badet i ytterligare kanske 10 minuter ger du upp och kravlar ur karet igen. Varför blir det så här? När du väl har bestämt dig för att koppla av så går det ju inte?
Ovana att koppla av
Svaret är att du, och vi med dig, är otränade. Vi är helt enkelt riktigt otränade på att koppla av! Alla människor är vanemänniskor. Vi kan vänja oss vid nästan vad som helst, och är superduktiga på att adaptera och anpassa oss. Skiftet från vintertid till sommartid är alltid lika jobbigt de första dagarna, men efter en vecka har du vant dig. Att komma tillbaka till jobbet efter semestern är alltid lika tungt och knaggligt de första veckorna, men ge det en månad och semestern kommer att kännas väldigt långt borta. Det krävs helt enkelt mer av oss att växla upp i tempo, än att bara så att säga flyta med i oförändrad takt. Logiskt nog – även om vi inte är vana vid att tänka på det sättet – gäller det även vice versa. Det kan vara minst lika jobbigt att växla ned, som att växla upp!
Förändringar upplevs alltid lite knepiga och knaggliga innan vi vant oss vid dem – och de med andra ord inte utgör någon förändring längre. Det västerländska samhället förespråkar dessutom gärna ett upptempo hellre än ett nedtempo. Att ”optimera”, ”maxa”, ”och ”effektivisera” har blivit ord att ha i finrummet, medan begrepp som ”avvakta”, ”se tiden an” eller ”personlig utveckling” anses skrattretande eller totalt obegripliga.
Du behöver alltså träna på att varva ner. Och det är inte konstigt att det är svårt när du är ovan. Det är inte konstigt att det är svårt när du dessutom ofta får känslan av att du måste försvara dig. Försvara din stund i badet (benen behövde rakas), försvara din stund framför staffliet (spånar på nytt formspråk till hemsidan) eller din powernap i fåtöljen (var så trött att ögonen gick i kors!).
Ta tag in i din livssitation
Det är inte konstigt att det är svårt, men det fina med övningar är att de blir lättare och lättare ju fler gånger man gör dem. Regelbundna och tydliga pauser kommer att ge dig bättre kraft och inspiration över till allt det andra i livet, jobbet till exempel.
Ju oftare du ger dig själv de där ”omotiverade” pauserna, ju naturligare kommer de att kännas. Kanske behöver du tillslut inte ens försvara dem!
