Har du också funderat på att testa på spa? Kanske boka in en lyxig heldag..
Eller varför inte weekend med någon du tycker om, och bara ta det lugnt och varva ner under de lyxigaste former du kan tänka dig? Har du aldrig testat förut, så är det hög tid – det kommer definitivt vara värt det!
Varför heter det ”Spa”?
Det finns många florerande teorier om var ordet ”spa” egentligen kommer ifrån. En mycket populär teori är att ordet är en slags förortning för ”Salus per aquam” vilket är latin och betyder ungefär ”Hälsa genom vatten”. Säkra källor menar dock att ordet i själva verket ursprungligen är hämtat från namnet på en ort i Belgien, där en av de första kurorterna anlades. Så vad är då en kurort? Och hur uppkom själva idén om att vatten skulle vara hälsofrämjande på fler sätt än som dryck och som rengöringsmedel?
Från kurort till Spa
Innan vetenskapen fick sitt genombrott i medicinhistorien, florerade en mängd föreställningar och mer eller mindre beläggda teorier om vad som ingav god hälsa och inte. Först och främst drogs det för bara (ett par) hundra år sedan inte lika definitiva skiljelinjer mellan psykiskt och fysiskt välmående. Sådant som ingav ett psykiskt välbefinnande kunde många gånger också innebär ett fysiskt välmående, menade man. Ett fysiskt välmående associerades också mer definitivt än idag, med lycka välstånd och framgång, dvs fattigdom, dumhet och ohälsa sågs många gånger som en och samma egenskap. Därför blev ”hälsa” ett väldigt- i modern mening – lite flytande och icke-vetenskapligt begrepp.
Att ”dricka brunn” gjorde dig frisk!
Att ”dricka brunn” blev omåttligt populärt och de platser runtom i Europa där källorna till detta extra uppiggande och välgörande vatten låg, blev snart centrum för kurorter där det byggdes upp en hel lite industri kring just detta vatten som ansågs så välgörande. Badanläggningar och rituella duschar i omväxlande kallt och varmt vatten kombinerat med fester och god mat, blev ett sätt att spendera tid med varandra och umgås, framförallt för den högre medelklassen i Europa. Det förekom till och med att mindre bemedlade barn och unga blev skickade till dessa kurorter på bekostnad av diverse ideella organ, för att just ”dricka brunn” och därigenom återfå hälsan, och därmed på sikt ha chans till att bli en mer framgångsrik samhällsmedborgare.
Kurorter sågs helt enkelt som en av dåtidens vårdinrättningar, likställt med läkare, sjukhus och fattighus.
Mår du bra psykiskt – mår du också bra fysiskt! Det var först när den moderna medicinska läkekonsten utvecklades på 1940-talet som kurorter det blev omodernt att ”dricka brunn”. Man satsade då istället på ”hälsohem”, i stil med sanatorier.
Ett sanatorie var en plats ofta belägen ute på landet nära havet eller annat vattendrag. Poängen var här densamma som med kurorterna vid brunnarna, men med mindre fokus på vatten som välgörande medel. På ett sanatorie skulle de med klen hälsa vila upp sig, andas frisk luft och gå på specialdiet för att återfå hälsan. Ofta ställdes de sängliggandes bäddar ut på verandorna för att de sjuka skulle få så mycket ”frisk luft som möjligt”. Man tog här helt enkelt lite mer av ett helhetgrepp på hälsa som fenomen, och införde andra stärkande medel, så som val av kost, miljö och kroppsaktivitet.
Huruvida dessa kurorter och sanatorier verkligen ingav en bättre hälsa för de som vistades där, det tål väl att diskuteras. Intressant är dock både att spabesök och att ”åka på retreat” eller yogaläger, återigen är ett populärt sätt för många att finna psykisk hälsa, och ”unna sig lite själslig lyx.” De (av vissa ansedda som) mer ”flummiga” tendenserna inom läkekonsten har återigen fått en plats i finrummen, och detta kan knappast ses som något dåligt!
Tips! Boka en härlig SPA-upplevelse på Lidingö
